Igår hade jag ett kreativt kaos, mitt kreativa jag. Jag rasslade fram mina färgburkar från lådan i källarförrådet och tog fram alla möjliga färgmodeller, alla möjliga färgnyanser. Jag kände att det var dax att få ut något på print. Jag kladdade utan någon plan, jag målade utifrån mitt huvudet som jag alltid gör. Jag målade alltifrån blommor till bin, allt från streck till grenar. Jag kladdade, jag slappnade av, mitt kreativa jag, mitt kaos.

 

-Vi alla människor har massor av tankar, funderingar och visioner. Vi alla är så lika, men ändå så olika. Vi är människor vare sig vi är svarta eller vita, vare sig vad vi gillar för kön, vare sig vi har en funktionsnedsättning eller ej. Vi är så lika, men ändå så olika. Vi alla har olika bakgrunder, olika förutsättningar. Men vi alla är människor och det är det min tavla handlar om. 

Jag var förresten på en konsert igårkväll som berörde mig. Träningsskolan i vår kommun (Klippan) hade annornat en konsert med musik. Jag blev rörd, dessa fantastiska människor som både medverkar och som hjälper. Det sjöngs, det spelades och det dansades. De visades en kreativitet utan dess like. Samma och olika. Har ni möjlighet att ta er och kolla på denna konsert, eller har något liknande i er kommun? Så är det hög tid att ni tar och kollar, så fantastiskt! Här får ni mer info om konserten i vår kommun, in och kolla, bums! 

 

Fin Fredag på er.

 

KRAM

Simon