För ett tag sedan var jag på en husvisning i ett stort hus med potensial.  Ett hus med stora fönster, fönster med ett fantastiskt ljusinsläpp.  Ett hus där knarrande golv var, ett hus där pärlspont på väggarna var i pastelliga nyanser. Ett hus där många personer vistats genom åren. Ett hus som skulle kunna bli fantastiskt med en bit kärlek. Ett hus med breda fönsterkarmar och många kvadrat. Ett ställe med naturen runt knuten och slingrande grusväg utanför. En grusväg som slingrar sig genom åkrar och ängar, som slingrar sig genom skog och natur. Ett fint läge som inte bör gå till spillo. Jag tänker många gånger på platser likt detta. Vårt kulturhistoriska arv, som bör bevaras. 
 
 
 
 
 
 
Jag har besutat mig för att hålla detta stället för mig själv, att inte berätta vart detta finns. Jag var på husvisningen med ägaren av huset, och tackade tacksamt för att jag fick ta mig en kik i detta otroligt fina hus. Huset med potensial. Huset med flera vrår. Jag gick runt och filosoverade över hur det en gång i tiden varit, varit när glansdagarna var. Kanske kan dessa glansdagarna komma igen, någon gång? vem vet.  Men tills dess, så gäller det att se och kolla posetivt, att inte tappa hoppet.
 
 
 
 
 
Må fint,.
 
KRAM
Simon
 
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress