( VARNING FÖR LÅNGT INLÄGG! ;)
 
Jag är 18år, jag är i en ålder där jag egentligen skulle vara i full förberedelse och förväntan inför stundande student som skulle gå av staplen inom bara någon vecka. Jag skulle vara i full ackt att gå på bal, ha avslutningsprover, ha grillkvällar med klassen liksom lärarmiddag. Jag skulle hitta på massa hyss hit och dit och ha ett fullt schema.
 
 
-Jag skulle skratta och vara lite smånervös inför vad livet mer skall ha att ge utanför skolans väggar. Jag skulle vara i full diskussion med mina klasskamerater och de runt om.  Jag skulle ha diskussioner med mina vänner om att några skulle läsa vidare inom skolans väggar i många år, liksom många redan hade fixat jobb till sommaren. Vi skulle prata om mycket och vi skulle stå och fundera över livet. Vissa ännu utan någon plan på vad som komma skall, några utan vetan och några med ett helt block med deras planer.
-Vissa skall resa till USA och jobba, vissa på ICA. Men vi alla med så olika planer, så olika seenden och med så olika liv. Alla med samma tanke, vad händer nu utanför skolans väggar?
 
 
Jag valde att hoppa av gymnasiet, gå mot strömmen. Men innan dess.
 
 
- Jag flyttade hemifrån som 15åring till Malmös gator. Jag skulle börja om på nytt i en ny stad med nya möjligheter. Till Malmös gator dit en spännande tid väntade och jag var nervös, så nervös. Jag skulle börja på en ny skola, gymnasiet. Jag visste vad jag ville, men det jag ville var inte det enklaste att hitta. Jag ville egentligen börja jobba och tjäna mina egna pengar. Men jag var 15år, en kille med högflygande planer, en kille med erfarenhet av endel men med en ålder som inte var den högsta. Jag behövde mogna i min ålder, jag behövde en nystart och jag behövde börja bygga upp mig själv efter en period som jag inte mått så bra. En nystart i Malmö år 2014.
 
 
- Jag började på Interiör & Desing på TAU Learning i Malmö, en skola där man fick lära sig mycket. Det var allt från hur man bygger husmodeller efter skala till att trycka på tyg, till att kunna gå in i en maskinhall och kunna maskinerna. En fantastiskt tid började och en tid som jag minns med glädje. Den roligaste skoltiden i mitt liv.
 
 
- Jag mötte människor som idag står mig nära och som jag gärna håller närma mig. Människor och personer som jag kan kalla för närma vänner och som fick mig att växa. Jag började tro på mig själv ur ett perspektiv jag tidigare inte gjort. "Simon, du duger precis som du är. Du är bra som du är" och jag började acceptera den jag var, den jag är.  
 
 
- Jag flyttade till Malmö och blomstrade. Jag hade 100-tals Second Hands runt hörnen och jag hade fina cafeer dit plugg efter skolan kunde intas. Jag förundrades av vilken fantastisk stad som stod framför mina ögon. En stad där kulturer blandas, människor blandas vare sig man är svart eller vit, vare sig vilken läggning man har. Man kan gå på stan med rosa hår och gröna byxor utan att folk kollar konstigt. Hur underbart är inte det? Ett place dit folk är välkomna oavsett.
 
 
- Jag renoverade min lägenhet som hade köpts. De gamla plankgolven togs fram och målades, väggarna fick ny färg och köket fixades till. Jag fick vara med och bestämma hur jag ville ha det, hur det skulle bli. Jag bloggade om inredning och jag fick flera erbjudande, flera samarbete. Jag var med i flera inredningsreportage och magasin. Jag var på olika intervjuer och på möten och blev utsedd till den första i Sverige som blivit antagen till Painters in Recidense, Annie Sloan. En rolig resa med detta projekt började!
 
 
Jag möblerade om flera gånger i veckan och transporterade skåp efter möbel på min cykel eller i bussen som gick nedanför huset där jag bodde. Mina grannar kollade förundrat över vad jag sysslade med när jag konkade grejer hit och dit.  "Simon, vad sysslar du nu med?"  "Hur normalt är det att ta vikväggar och sängstommar på cykelstyret?"
 
 
Som 15åring fick jag lära mig allt vad som har med att bli vuxen att göra. Att ta hand om sig själv och att lösa problem. Att man inte kan ta för givet att någon annan löser problemet åt en. Att livet har större problem än alla små-tonårs-tjabb man kan ha med sina föräldrar när man inte får som man vill.  Att bo i en stad som är en bra bit från sin vanliga trygghet, sin familj och sina vänner där hemma. Jag blev vuxen i tidig ålder. Jag lärde mig att stå stadigt på mina båda ben.
 
 
Under min tid i Malmö tog jag även tag i mitt mående, i min kropp. Jag bestämde mig för att börja äta rätt och mat på rätt ställen av dagen liksom jag började motionera. Jag gick från 96kg till 70, vilket jag sedan dess har hållt. Jag mår så mycket bätte både sykiskt som psykiskt.
 
 
Jag fick för mig att kryllpermanenta mig för första gången och blev lockig. En dröm jag haft sedan barnsben. 
 
Jag hann vara på både klassresa med både kareoke och seriösa grejer liksom resor med familjen. Jag hann med en tid som boende i Malmö som jag skulle kunna skriva en bok om. Så många minnen, så många saker och så mycket roligheter liksom tillfälle jag hunnit med. Så fina människor.
 
 
- Sedan kom jag till ett vägskäl som jag fick välja att ta nästa steg i livet, börja ett nytt äventyr eller stå kvar i samma spår. Jag valde att ta ett nytt kliv i livet och hoppa på ett nytt äventyr. Ett äventyr mot en ovis framtid, men med så många möjligheter.  Min lägenhet kom in till försäljning och den såldes snabbt till rekord vilket var otroligt kul!
 
 
 Jag flyttade ifrån staden som välkomnat mig med glädje, staden som lärt mig något otroligt om både mig själv och i mognad. Jag blev äldre och tiden var inne att ta nästa kliv, nästa steg i livet. Jag flyttade hem till byn min som jag flyttat ifrån. Hem till mitt rum hos föräldrarna och ögonen efter framtiden var på.
 
 
En sommar med Gotlandsbesök väntade, en sommar med loppisar och grillkvällar. Men även en sommar som jag stod i ett vägskäl där jag inte riktigt visste vad jag nu skulle kliva, vart jag skulle ta nästa steg. Vad skall det bli av mig? Så många tankar, så många funderingar.
 
 
Efter sommaren med ovisa steg tog jag fram mina jobbögon och fick in en fot på timanställning och började jobba för fullt. Vid sidan hade jag även "Hemma-Hos-Reportage"  samt egna reportage. Jag jobbade i min atelje och jag jobbade lite extra på ett annat ställe. Jag besökte Formex för första gången.
 
- Jag var iväg och föreläste och sov på hotell liksom käk på fin restaurang. Och mitt i alla de utspridda jobben blev jag intipsad till casting för "Superskaparna". Jag trodde inte i min vildaste fantasi att jag skulle bli intagen och med i detta fanstastiska äventyr med otroliga människor. Jag var på inspelning och njöt av livet fullt ut. Bästa.
 
 
Mitt i detta äventyr fanns ju även en uppbyggnad av butik i fokus i min atelje. Vi jobbade där från morgon till kväll (vissa dagar 07:00-00:00) och jag fick otrolig hjälp av mina bästa nära och kära. Vad skulle jag gjort utan er? Från indurstrihall till att bli butik. Tanken var att öppna till julskyltningen 2016, men med ett oväntat Tv-inspelningsäventyr fick vi skjuta fram premiären till våren 2017.
 
 
Det var lite om mina 3 studentår - och jag skulle kunna skriva hur mycket mer som helst. Då jag varit iväg på farande fot det senaste halvåret på flera olika ställen. Men det sparar jag till ett annat tillfälle.
 
KRAM
Simon
 
Emma

LOVEY LÄSNING..... så glad att du bloggat Simon!!!!! <3

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress