Morgonpromenaden är tagen med brodern och hunden min. Vi passerade ängen där trädet som ständigt påminner om Ferdinand är, ni vet dendär tjuren som går sin egen väg. Tjuren som hellre sitter under sitt träd och doftar på blommorna istället för att följa strömmen. Istället för att följa tjurarna som stångas och skall försöka visa upp sig, visa makten. Visa vart skåpet skall stå. Jag må säga att dendär tjuren är en inspiration, att gå sin egen väg även fast strömmen säger något annat. Jag brukar ta mina träningsturer, mina promenader förbi denna äng, genom denna äng med mina lurar. Jag brukar fundera, tänka och andas samt reda ut mina funderingar när jag är tankespridd. För att ha en Ferdinand i bakhuvudet, det är en inspiration.