Vad är det som pågår, tänker jag.
 
Har något blommat upp? Har något vaknat till liv eller har jag börjat få en ny lust efter något? Har en ny energi kommit och mitt jag behöver få utlopp? - Kan jag springa eller måste jag gå? Motvind eller medvind? Rädd eller orädd. Jag frågar mig själv, vilket jag så många gånger gjort. Vem är jag i min roll jag nu skall äventyra med? Vem är dendär Simon som i en roll har vuxit. Är rollen min? Vill jag.
 
 
Klockan är strax innan 00:00, närmare bestämt 23;18. Det är nyårsafton och jag ligger i soffan hos mina föräldrar. Jag kan inte sova. Jag sover över. Något man aldrig blir för gammal för. Aldrig.
 
- Mina tankar gror. Vågar jag. Det är klart. Du är ju Simon, Simon Olsson.
 
 
- Om några timmar skall en bil köras och jag skall åka med. En semster är bokad och jag skall med. Min kropp och mitt jag behöver energi. Jag ler, av tanken. Snart.
 
-Vad kan tänkas blomma upp under en semester som nu är runt knut? Tankarna är många, och en semster runt knut kan ge svar på många frågor som i huvudet är.
 
Dem trallar. Jag ler.
Vill starta. Vill börja.
Dansa med mitt kreativa jag.
Få liv, på riktigt, igen.
 
 
-Och plötsligt hamnade jag här, i en blogg som då levde. Under tiden som en sömnlös timma under ett nyårsafton är. Inbjudningarna var och ett nej från mig kom. Jag tackar och bockar med ett tacksamt jag. För en semester runt knut är kommen och en timmes sömn eller två innan avgång kan behövas. För att hålla humör på topp. Vi kör, mot semester.
 
 
Mitt namn är Simon, och jag är nu tillbaks med mitt bloggande jag. En värld jag trodde jag lämnat när en energi i mitt jag försvann.
 
Jag är tillbaks.
Och det med bravur.
- Kan en blogg som denna kanske bli levande igen? Jag tror det.
 
Klockan är strax innan 00:00, och raketernas melodi av att ett nytt år är kommet är strax igång. 2019, nu kör vi.
 
 
- Vi har mycket att ta igen, mycket att hinna och flera äventyr att fånga. Och jag hoppas att ni vill hänga med. I min värld. Välkommen.
 
Kram.
Simon
 
- Bilder av min fantastiska kusin Mathilda Ahlberg, som hos mig under ett reportage var.