Jodå. När feelingen kommer så målar jag. När känslorna inom mig och inom något behöver komma ut, komma ut på print ställer jag mig med penseln och målar. Det gjorde jag häromdagen. Klockan spang iväg och jag tog mig tiden att få utlopp över en känsla. Jag tog mig tiden. Att måla.
 
- Nu hänger verket, dendär tavlan där på väggen ovanför soffan och matchar så till kuddarna och detaljerna runt om, detdär jäkla materiella.  Tavlan som har ett budskap som för mig är så viktigt i detta sammanhang: "Att man aldrig skall känna sig ensam även fast livet ibland kan kännas så, att ängeln fladdrar på ens axel och har koll på en. Ängeln av den som så nära en varit. Livet."
 
 
 
 
 
 
- Och med tanke på detdär med tid. Klockan är nu 02:12. Jag har precis vaknat till av att kroppen min är uppe i varv och tankarna är många. Tankarna av saker som jag måste checka av som jag egentligen inte skall tänka på nu, nu när jag skall sova. Men ibland ställer min kropp in sig på att den skall jobba, måste jobba. Så nu skall jag ta tag i några saker på min "to do list" innan jag hamnar till sängs igen och innan klockan av att det är dax att stiga upp ringer. Varför sova? Ja, varför.
 
 
Förutom att jag ständigt har saker på gång, och ibland vaknar såhär mitt i natten av att jag måste hinna få gjort saker, så kommer här ett tips om något helt annat:
 
Gillar ni körbär liksom jag?
- Jag införskaffade mig en låda med körsbär som nu säljs i butikerna runt om. Alltså hur gott? Jag kan äta lådvis, handvis och massvis av dessa körbär. Jag älskart liksom blommorna som finns utanför min butik. Runt knuten som numera huserar i varje vas jag äger. På matbordet, vid soffhörnan och på toaletten. De livar upp, dessa lupiner liksom körsbär är goda. Spring och köp körsbär och spring och plocka Lupiner. Vardagslyx.
 
 
Nu skall jag ta tag i dedär tankarna på detdär jobbet. Varför sova. Ja varför.
 
KRAM
Simon