Igår hade jag ett kreativt kaos, mitt kreativa jag. Jag rasslade fram mina färgburkar från lådan i källarförrådet och tog fram alla möjliga färgmodeller, alla möjliga färgnyanser. Jag kände att det var dax att få ut något på print. Jag kladdade utan någon plan, jag målade utifrån mitt huvudet som jag alltid gör. Jag målade alltifrån blommor till bin, allt från streck till grenar. Jag kladdade, jag slappnade av, mitt kreativa jag, mitt kaos.
 
-Vi alla människor har massor av tankar, funderingar och visioner. Vi alla är så lika, men ändå så olika. Vi är människor vare sig vi är svarta eller vita, vare sig vad vi gillar för kön, vare sig vi har en funktionsnedsättning eller ej. Vi är så lika, men ändå så olika. Vi alla har olika bakgrunder, olika förutsättningar. Men vi alla är människor och det är det min tavla handlar om. 
 
Jag var förresten på en konsert igårkväll som berörde mig. Träningsskolan i vår kommun (Klippan) hade annornat en konsert med musik. Jag blev rörd, dessa fantastiska människor som både medverkar och som hjälper. Det sjöngs, det spelades och det dansades. De visades en kreativitet utan dess like. Samma och olika. Har ni möjlighet att ta er och kolla på denna konsert, eller har något liknande i er kommun? Så är det hög tid att ni tar och kollar, så fantastiskt! Här får ni mer info om konserten i vår kommun, in och kolla, bums! 
 
Fin Fredag på er.
 
KRAM
Simon
 
 
 
 
Morgonpromenaden är tagen med brodern och hunden min. Vi passerade ängen där trädet som ständigt påminner om Ferdinand är, ni vet dendär tjuren som går sin egen väg. Tjuren som hellre sitter under sitt träd och doftar på blommorna istället för att följa strömmen. Istället för att följa tjurarna som stångas och skall försöka visa upp sig, visa makten. Visa vart skåpet skall stå. Jag må säga att dendär tjuren är en inspiration, att gå sin egen väg även fast strömmen säger något annat. Jag brukar ta mina träningsturer, mina promenader förbi denna äng, genom denna äng med mina lurar. Jag brukar fundera, tänka och andas samt reda ut mina funderingar när jag är tankespridd. För att ha en Ferdinand i bakhuvudet, det är en inspiration.
 
 
Nu väntas det en smoothie, och jobb hemifrån.
 
KRAM
Simon
 
Det finns platser som får en att komma på andra tankar, platser som får en att drömma sig bort, tänka och försvinna sig in i vad som en gång i tiden varit. Tänka och fundera, andas. 
Det som en gång i tiden spritt glädje, stora middagar och varit ett ställe som man har samlats på är plötsligt borta. Lämnat till sitt öde, lämnat i en ny skepnad i nya händer. 
 
- Jag drömmer mig bort, drömmer i vad som kunde varit en dröm eller så är det kanske så att drömmen är verklig i sin ackt i min dröm? Jag ser ju hur det en gång i tiden varit och hur det kunnat bli om man tagit sin hand och skapat magi. Gamla byggnader, saker med historia. Så mycket att berätta, så mycket att visa.
- Jag ser, jag känner.
 
- Ett av mina plåtningställen är just ett sådant ställe, ett place där jag inte känner någon tyngd över att det har varit massor av dysterhet, tyngd. Ett place som skulle kunnat bli magiskt, ett ställe med potensial. De knarrande plankgolven, det gamla retroköket med dess schakrutor till golv. Punchverandan som kunde varit med korgstolar och pelagoner, levande ljus om kvällen medans man blickar ut över utsikten med dess solnedgång. Det är feeling i detta hus, dessa väggar och det kunde blivit just magi.
 
Vill ni se? Tag fram ögonen med potensial, möjligheterna.
 
 
Jag vandrar omkring, jag känner historien i dess hus, i dess väggar, i dess atmosfär. Stämningen.
 
 
Jag kan inte annat än att se möjligheterna i detta hus som i andras händer är.
 
-En gång i tiden skall jag också ha ett sådant place, ett place med potensial, ett place som har möjligheter att bli succe. Men tills dess, skall jag drömma om möjligheterna.
 
 
KRAM
Simon