Vissa tror att spegeln spricker om man skulle få för sig att kolla i den. Men jag lovar, den spricker inte så länge du inte får för dig att kasta den i golvet, får för dig att stampa på den, får för dig att slå en hammare i den. Den spricker inte så länge du kollar dig i den.
- Trots att den skulle spricka av hammaren du just slagit i den, så finns spegelbilden ännu kvar bland sprickorna som ligger glänsande på golvet, glänsande med en spegelbild av dig. 
 
 
Att du plötsligt skulle få för dig att måla över spegelglasen med den mest vattenfasta färgen av dyraste märke, i dyraste butiken, så finns spegelglaset ännu kvar.  Den finns kvar, det finns kvar, spegelbilden av dig. Lyft blicken, blicken mot spegelglaset, mot speglen och se. Vare sig du gillar det du möter eller ej, så är det du. Du som är i spegeln.
 
 
Öppna ögonen och se dig själv, se vilken fantastisk syn. Öppna ögonen och se dina egenskaper, se livet, acceptera den du är. För när skall du annars börja leva? Är det att leva och inte se sig själv? Att gömma sig & försöka passa in i mängden? Alla andra är redan upptagna.
 
 
Ingen är perfekt, ingen. Inte jag, inte du, inte vi. Men vi alla är olika, vi har olika egenskaper, olika syner, olika erfarenheter, olika tycke och smak. Vi måste lyfta ögonen och blicka mot spegelglaset och inse att vi är okej som vi är, att vi är bra trots våra brister. Vi måste leva, skratta och ha roligt. Ge oss ut för äventyr, prova på, träffa människor. Testa. Se oss i spegelglaset och acceptera oss själva, för när skall vi annars börja leva?
 
 
Styling & redigering: Simon Olsson
Bild: Linnea Malmborg
 
KRAM
Simon
 
 
Åsa Nilsson

Du är vis som en gammal själ i en ung kropp. Kul att följa din utveckling med tankar och idéer. Fortsätt så då kommer du långt

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress